Underbart väder, underbar skidåkning, underbara backar, underbara barn, underbara vänner och underbar familj. Kan det bli bättre?

Tea Sloane i bilen:

-Look, I see snow, I see sparkling snow! It’s soooooo beautiful, I think it’s a girl snow! (Titta, jag ser snö, glittrande snö! Det är sååå vackert, jag tror att det är tjejsnö!)

Jennifer och Andy i bilen (Jennifer sitter och mailar folk på iPhonen, Andy kör):

A  - How are all your email friends?
J  - Oh, they are good.
A - And do you still got one email every 30 seconds?
J - Noooo no no, on Sundays the traffic is slower.
A - Aha, so now it’s only one email/minute?
J - …….Yeeah…

A - Hur mår dina emailvänner?
J - Åh, dom mår fint.
A - Och får du fortfarande  ett email var 30:e sekund?
J - Neeej nej nej, på söndagar är trafiken långsammare.
A - Ahaa, okej så nu får du bara ett email i minuten?
J - Japp, det stämmer bra det…

När vi efter skidåkningen försökte leta reda på alla våra ungar och fånga in dem i bilen tittar Jennifer på mej och frågar:

-Do you know where your sons are? (Vet du vart dina söner är?)

HAHA! Jag älskar henne, Jennifer är verkligen störtskön!

Senare emailade hon mej ett par bilder på Tea och rubrikerna på emailen var ”Snort moose” & ”snort’n noose”.. Det tog mej ett tag att klura ut att det är så hon stavar ordet ”sötnos”….

I bilen på vägen hem från Tahoe tappade/bröt jag ytterligare 2 naglar och Jennifer ansåg det vara en sådan nödsituation att hon ringde ca 10 samtal till flera olika nagelsalonger i närheten av Lafayette och försökte boka en tid åt mej så snart inpå våran hemkomst som möjligt. Tillslut lyckades hon snika åt sej en tid på Pinkies, och bara för att jag skulle hinna i tid till mötet sträckkörde vi hela vägen hem, utan att stanna för varken mat, vatten eller kissepaus. Håhå jaja. Så fort vi kom hem hämtade jag nycklarna till lexusen (YES) och åkte raka vägen till pinkies. Blev bara 3 minuter sen, det kallar jag tajming!

Väl hemma efter nagelfixet beslöt jag mej för att ta en dusch. Mitt i duschen hör jag hur någon bonkar på dörren till mitt badrum, jag stänger av vattnet och hör Devon skrika:

-EEE! Tea cut her finger with a huge knife so mum and dad are taking her to the hospital! Jag höll ju på att tuppa av där I duschen eftersom jag såg alla möjliga hemska scenario I huvudet, fingrar och blod liggandes över hela köksgolvet bl a.

Jag skyndar mej upp till huset precis i tid för att se Jennifer och andy och en gallskrikandes Tea köra ut genom gaten. Helt skakig går jag tillbaka in i huset, och där höll jag på att tuppa av för andra gången. För det var faktiskt blodfläckar överallt! Inte få ett bryt nu Elin, du har ansvar för pojkarna! Inte tuppa av nu! Så jag lugnar ner mej själv (stolt) och börjar städa upp i köket. Efter ca 20 min kommer de tillbaka, då har de rådgivit med sin doktor på telefon och bestämt sej för att stanna hemma i natt och åka till honom i morrn bitti istället för att sitta 6 timmar på akuten. Inga fingrar var avkapade med andra ord (tack gode gud!!), men det skar i hjärtat att höra hur de försökte bandagera om fingret på nedervåningen (Tea skrek som en galning) medans jag försökte plocka iordning och agera normalt i köket. Eftersom Jennifer vet om mina starka ickeälskande känslor för blod kommenderade hon mej strängt att gå upp på övervåningen. Smart drag, oja.

Idag fick jag även ett stort tjockt kuvert från Sverige. Innehöll ett superfint brev/kollage från underbara Fisen! <3 Tack!!

Händelserik dag med andra ord. Nu ska jag kollapsa i sängen, tjoobrö.







Min gode vän fröken Caroline.



YEAH, BRING IT ON!



Hela familjen Underbar! <3