Idag kopplade jag ihop bägge hjärnhalvorna och konstaterade att belly button faktiskt betyder navel. Bra jobb där Björklund, det är ju inte aaalls logiskt. Duh. Men det går ju faktiskt inte att jämföra med Sofie, 20 år, som hela livet gått och trott att LA och Las Vegas är samma sak! Hennes störtsköna kommentar efter att vi upptäckte detta var:
- Men VADDÅ??! Det är väl inte mitt fel att ingen talat om det för mej??!

Hå-håå-jaja, dagens ungdom.

Annars har det vart en ganska vanlig dag. Fick avreagera mej lite genom att springa till poolhuset och skrika en gång under eftermiddagen (dock mycket bättre än att kasta/ha sönder något) (Detta är iof sej inte vanligt. Första gången jag behövt göra det!). När jag öppnar dörren för att gå tillbaka är Cooper på väg till mej, rusandes ner för trapporna.

-Are you okay E, ropade han till mej och lät jätteorolig!
-Jag hörde att du skrek, är något fel? (Då har han vart på baksidan och spelat tennis, och hört mig skrika, trots att jag stod inne i poolhuset!)
Jag svarade något undvikande att jadå, det var ingen fara och skyndade sedan tillbaka till huset för att göra middag. Sen tog han upp det igen senare på kvällen, pinsamt! Usch..



My vingman (woman?) in the kitchen. TS skar gurka (fina bitar blev det) och Cooper dukade och tände levande ljus. Sedan gjorde jag Swedish Pancakes (mästare är vad jag är), bacon till barnen och en sallad till de vuxna.

Tjingeling!

Ps. Pappa, ser du att det är "din" skärbräda? Dom är så uppskattade overe here kan jag stolt meddela!