Onsdag / A real american experience
Fick en fin kommentar av en vänlig själ igår!
Bolindertösen!
Åh, du verkar ha det så himla bra!
Det verkar som att du har kommit till världens bästa familj :)
När är det du kommer hem? <3
Svar:
Japp, det är sant! Jag har det väldigt väldigt bra! :)
Och min familj är verkligen underbar!
Jag kommer hem tidigast den 19 november ;) Kan bli senare också ifall jag bestämmer mej för att resa. Vi får se hur det blir med det (med andra ord, vi får se om jag har råd :P) Så någon gång mellan den 19 nov och 19 dec :)
Nu ska jag försöka sammanfatta min dag. Den var.. speciell. Okej.
Jobbade som vanligt 1.5 timme på morgonen och allt gick bra. Vid 12 var jag on igen och skulle då svänga förbi Sports Basement och plocka upp pojkarnas skidor som (äntligen) var klara, och sen handla innan jag plockade upp pojkarna. Trodde jag. Kommer in på SB och frågar efter skidorna, men där finns minsann inte våra skidor, varken under namnet Smith, Aaker eller Bjorklund (jag kom inte ihåg vilket namn jag använde). Toppen tänkte jag, dom är borta! Sen letar vi igenom hela affären (den är stor) och tillslut hittar vi dom slängda och bortglömda i ett hörn. Är skidorna inställda så de passar Coopers boots? Nej. Finns där några nya boots som jag beställt till Devon? Nej. Har det gått tre veckor längre tid än vad de lovade? Ja. Har Jennifer ringt flera gånger för att se till att allt blir rätt? Ja. ARGH! När jag försöker få tag i Jennifer för att få pojkarnas storlekar och vikt så SB-killen kan hjälpa mej att ställa allt till rätta, sitter inte hon då på ett viktigt seminarie och kan inte prata i telefon. Jomenvisst. När jag sms:ar henne och säger att skidorna var borta, men att vi hittat dom, fast inget som vi beställt har hänt blir hon helt sinnes! Hon ringer, skäller ut SB-snubben efter noter och jag står bredvid och skäms ögonen ur mej (det var ju trots allt inte hans fel.).
NU blir det fart på personalen. Självaste butiksägaren kommer fram till mej, ber så ofattbart mycket om ursäkt, ger mej sitt kort och ber mej säga till J att ringa honom så han kan få be om ursäkt. Den snälle SB-snubben som fick utskällningen frågar om jag käkat lunch (icke) och ger mej ett presentkort på en restaurang i närheten. Sen säger han att han släpper allt annat han har för händerna och jobbar på mina stackars skidor och att jag kan gå och käka lunch och komma tillbaka sedan så ska han ha fixat det. När jag kommer tillbaka från lunchen ger han mej $25 presentkort på SB, jag får Devs nya boots gratis plus 20% på allt jag handlar den dagen. Sedan följer han mej som en hundvalp och hjälper mej att hitta de grejerna jag behöver. My godness tänker ni nu. Och då har jag inte ens berättat det galnaste! SB-snubben hjälper mej att bära ut alla grejer till bilen, och sen frågar han mej om en dejt!! Jag bara: vah?! Hur gamal är du? Då är han 45 bast! Mer än dubbelt så gammal som mej!! Vadå hur gamal är du, frågar han? och fortsätter: Jag tror du är 28! HAHAHAH! Yngre svarar jag. 21? Jag skakar på huvudet. Twenty one-less?! Jag bara flinar! Jag flinar fortfarande när jag tänker på det... Jisses! Sammanlagt tog detta över två timmar att hämta upp dessa stackars skidor! Behöver jag säga att jag inte han handla?!
Sen när jag plockat upp pojkarna och vi väntade i bilen på Tea så kommer det någon brud och dänger upp sin bildörr med världens kraft, rakt in i min bil!! Och sen bara hon springer därifrån och hoppar in i en annan bil som kör därifrån! Och när vi senare kommer ut från biblioteket och ska åka hem så är det någon idiot som har backat in i min bil och parkerat där! HALLÅ??! Vad händer egentligen?
Jag säger bara det, tur att barnen har vart små änglar idag! Annars hade jag fått ett mentalt sammanbrott. I'd been losing my chicken. For sure.
Devon gjorde läxor i nästan 2 timmar och klagade knappt (i vanliga fall hatar han läxorna), Cooper läste i över en timme, övade på pianot och tränade basket. Tea lekte för sig själv och sen hjälpte hon mej att laga Swedish pancakes! I love them. My kids! ♥
Jojuste. Sen har jag signat upp för en klass. Och ni kommer aldrig att tro det.... Jag ska i två månader gå en stickningskurs tillsammans med Caroline!! HAhahah! Give me strenght. Av flera anledningar missade jag första lektionen som var ikväll, men det är en helt annan historia.. God Natt!
hello elin!:D ja förstår om du trivs i USA, familjen känns jätte trevlig och hur nice är det inte att få prata engelska varje dag typ?? ja ska nog göra som du också sen när ja har tagit studenten:D hoppas du har det bra:D
kramar sysslingen ida<3
hello elin!:D ja förstår om du trivs i USA, familjen känns jätte trevlig och hur nice är det inte att få prata engelska varje dag typ?? ja ska nog göra som du också sen när ja har tagit studenten:D hoppas du har det bra:D
kramar sysslingen ida<3
Stickning är en baggis jämfört med vad du råkade ut för denna dag. Det kommer du att klara galant!
hahahahhahah den här dagen kommer du att minnas!!! Underbart! Förlåt att jag va tvungen att lägga på igår! Jag ville verkligen höra hela historien! Men nu fick jag ju läsa den här istället ;)Typiskt USA med 45 åringen där du ;)Det är inte svårt att hitta någon gamal å rikt, men det är fan svårt att hitta någon ung, snygg och mogen MAN!
Ah jag älskar när du har sånna här dagar, det är då jag vill vara en fluga på väggen ;)
Älskar dig Bjorklund ;)
Men åh det är ju hur lång tid som helst kvar!
Men man kanske kan komma och hälsa på någon gång? :)
saknar dig min energisprudlande tös <3
Haha men herregud vilken dag du, en 45-åring vore väl något? ;)
Herregud du kommer ju inte hem förrän ett år då, men hur fungerar det om man skulle åka och hälsa på? :) <3
oj då, blev dubbelt här ;)
